MDLE

Ja, jag blev hemma idag. Jag har fått sova lite inatt i alla fall, det känns lite bättre men långt ifrån bra. Det värker så fort jag öppnar munnen och jag hör allting som händer, eftersom att de gjorde hål i mina trummhinnor så hör jag nästa lika bra som en hund och det är sjukt jobbigt.

Pappa tvingade mig att vara hemma idag för att jag skulle kunna vara med på våran vagant tävling som börjar imorgon. Jag hoppas också att jag kan vara med, men vi får se helt enkelt. Mitt liv leker knappast just nu. Inte nog med att jag har så fruktansvärt ont i mina öron och kan knappt öppna munnen så ska jag till tandplågaren idag. Herregud! Det kommer ju aldrig gå, jag kan knappt öppna munnen och hon får inte luta mig bakåt i stolen som man sitter i för då kommer det spränga i mina öron.

Det är sjukt synd om mig idag också.. Hua! Det enda som känns positivt är att jag hör någonting, och jag ska ju tillbaka upp på öron om två veckor. Öken! Nu vet jag ju att det gör ont.

Nu ska jag ta en värktablett och lägga mig och sova.

Nu känns det lite bättre i alla fall. Fast det är långt ifrån bra, jag kan knappt äta för jag har så ont i ansiktet. Jag kan knappt prata. JAG KAN KNAPPT GÖRA NÅGONTING OCH JAG HATAR DE.

Förlåt, men brukar alltid ha saker att göra. Nu ligger jag bara rakt upp och ner och tycker synd om mig själv. Hur kul är de? Pappa säger att jag ska vara hemma imorgon också, kul liv tänker jag.

Det är sjukt att man kan ha såhär ont. Jag bruka vara kanske hård på smärta, men det här går inte. Helt outhärdligt.

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och terrorisera min pappa.

Det är så fruktansvärt synd om mig idag.. Jag kom precis hem från sjukhuset, jag har bedövning i hela ansiktet och då menar jag hela.. (till och med i näsan) jag har on i precis hela ansiktet och mina öron värker så att jag tror att jag ska dö.

Har inge mer att berätta, förutom att jag lägger mig och sover nu.

och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Jo, nu är jag hemma efter en trevlig kväll. Tog min älskade pärla till Linn, när jag kom dit så var hon så pesimistisk som man kan vara. Allting var dåligt och det hela började imorse. Efter lite om och men så blev hon på bättre humör och vi bestämde oss för att åka till city cross och sedan vidare till Josefin för att färga Linns hår (observera att jag inte la mig i)

Jag har världens dilemma också. Tydligen får jag inte läsa spanska för att jag redan har ett betyg ifrån högstadiet och hur kul är det att få veta nu. Jag menar, alla kurser har ju redan börjat, kul och bara hoppa in i någon kurs.. Om jag ens får göra de. Hatar min skola mest!!!

Sen imorgon bitti så ska jag upp på sjukhuset igen.. För er som känner mig så vet ni att det inte är ovanligt att jag befinner mig där uppe, jag har nämnligen vipkort. Jag ska äntligen få träffa en öronläkare. Jag har för er som inte vet tappat hörseln sen i mitten av juni och nu får jag hjälp. Jag hoppas på de bästa och att det blir bra så att mina vänner slipper bli arg på mig varje gång jag säger va.

God natt och en puss från mig.

Puss från mig.. För nu åker jag till Linn och då kommer jag garanterat bli på bättre humör. Jag orkar inte vara ledsen längre.. För hur ledsen jag än är, så kommer du aldrig komma tillbaka.

Nu sitter jag här vid datorn och har just tittat på det nyaste Andra Avenyn avsnitten. Måste erkänna ett det kom ett par tårar. (typiskt tjejer tänker ni nu) men så kan det faktiskt vara.

Varit i skolan idag, tycker dock inte längre att jag lär mig någonting längre.. Det känns bara som om att jag går till skolan för att jag måste. Förut tyckte jag ändå att det var kul.

Nu har jag precis ätit och tänkte hoppa in i duschen innan jag åker iväg för att träffa min vän Linn ett tag och planera våran resa utanför Sveriges gränser som går av stapeln den 28 oktober.

Konstigt nog så är jag vaken, jag brukar aldrig vakna tidigare än vad klockan är ställd på.
Förutom idag då. Jag ligger i min säng, totalt klarvaken. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, kanske kolla på andra avenyn eller någonting. Jag har sjukt ont i hela kroppen, det känns verkligen som om jag är på väg att bli förkyld igen.

Grejen är den att jag skulle nog behöva stanna hemma och ta det lugnt. För det är alltid full rulle med mig. Jag kan aldrig ta det lugnt.

Ska i alla fall börja klä på mig och se vad som händer under dagens gång.

Nu är jag tillbaka.. igen

Jag var tvungen att få ut mina känslor någonstan så jag valde just bloggen. Jag sitter och kollar om och om igen på datumet. Tänk, snart är det ett helt år sedan du lämnade oss Tobias. Ett helt år, jag tycker att det är så fruktansvärt sjukt att tiden går som den gör.

"Den jävligaste stunden i livet var den när du gick" Kom änglar - Lars Winnerbäck