9/9-09 Du hade tid

Nu känns det lite bättre i alla fall. Fast det är långt ifrån bra, jag kan knappt äta för jag har så ont i ansiktet. Jag kan knappt prata. JAG KAN KNAPPT GÖRA NÅGONTING OCH JAG HATAR DE.

Förlåt, men brukar alltid ha saker att göra. Nu ligger jag bara rakt upp och ner och tycker synd om mig själv. Hur kul är de? Pappa säger att jag ska vara hemma imorgon också, kul liv tänker jag.

Det är sjukt att man kan ha såhär ont. Jag bruka vara kanske hård på smärta, men det här går inte. Helt outhärdligt.

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och terrorisera min pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0