8/1-10 Vaccination
Nu på morgonen har jag varit och tagit min andra spruta mot hepatit (twinrix, hepatit a och b)
Alltså det är sjukt, för den sprutan gör sjukligt ont, man känner hur musklerna drar ihop sig i armen och man vill bara lägga sig ner och dö (typ!) fast jag gjorde ett framsteg idag, jag grät inte. Första gången jag inte har gråtit när jag tagit en spruta.. Heja mig själv!!
Sen har jag hämtat ut mina malariatabletter också. Herregud, det är mycket nu. Min resväska kommer till största del innehålla mediciner, eftersom jag är en sådan männsika som alltid lyckas att bli sjuk och få de mest konstiga sjukdomarna så måste jag ha med mig halva apoteket till Afrika. Fast lika bra är väl de, eftersom att jag knappt tål någon medicin. (typiskt mig igen!)
Nu sitter jag faktiskt och vänta på att vårdcentralen skall ringa upp mig så att jag kan få ännu mer mediciner som infektionsläkaren sa att jag skulle ha med mig.. Och vips så ringde dem upp mig så nu är det fixat, thanks god! Ett beskymmer mindre inför min resa..
Min blogg måste vara ganska tråkig eftersom att jag bara skriver om mig resa.. Men det är första gången jag åker så långt och första gången jag är utan pappa i en månad. Fy, hemska tanke.. Fast man får ju tänka från den positiva sidan och se att den här möjligheten får man bara en gång i livet. Bo hos en afrikansk familj och se hur sjukvården utspelar sig i ett U-land.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, kanske slå på en film. Jag ska hämta pappa på sjukhuset sen också. Fast man vet ju aldrig när han blir klar. Sällan jag och pappa är stammisar på sjukan. Ganska roligt! Eller roligt var väl fel ordval, men ganska komiskt kanske man ska säga istället.
Alltså det är sjukt, för den sprutan gör sjukligt ont, man känner hur musklerna drar ihop sig i armen och man vill bara lägga sig ner och dö (typ!) fast jag gjorde ett framsteg idag, jag grät inte. Första gången jag inte har gråtit när jag tagit en spruta.. Heja mig själv!!
Sen har jag hämtat ut mina malariatabletter också. Herregud, det är mycket nu. Min resväska kommer till största del innehålla mediciner, eftersom jag är en sådan männsika som alltid lyckas att bli sjuk och få de mest konstiga sjukdomarna så måste jag ha med mig halva apoteket till Afrika. Fast lika bra är väl de, eftersom att jag knappt tål någon medicin. (typiskt mig igen!)
Nu sitter jag faktiskt och vänta på att vårdcentralen skall ringa upp mig så att jag kan få ännu mer mediciner som infektionsläkaren sa att jag skulle ha med mig.. Och vips så ringde dem upp mig så nu är det fixat, thanks god! Ett beskymmer mindre inför min resa..
Min blogg måste vara ganska tråkig eftersom att jag bara skriver om mig resa.. Men det är första gången jag åker så långt och första gången jag är utan pappa i en månad. Fy, hemska tanke.. Fast man får ju tänka från den positiva sidan och se att den här möjligheten får man bara en gång i livet. Bo hos en afrikansk familj och se hur sjukvården utspelar sig i ett U-land.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, kanske slå på en film. Jag ska hämta pappa på sjukhuset sen också. Fast man vet ju aldrig när han blir klar. Sällan jag och pappa är stammisar på sjukan. Ganska roligt! Eller roligt var väl fel ordval, men ganska komiskt kanske man ska säga istället.
Kommentarer
Trackback
